I morse stod alla påskkycklingar så fint på köksbordet fortfarande helt orörda efter hela påsken. Jag minns att jag tänkte för mig själv att det måste vara något av ett rekord här i vårt hem att något luddigtgulligt och "förbjudet att äta eller provstoppa i munnen"  faktiskt fått stå kvar - med alla dessa stormunnade klätterkunniga fyrbeningar här hemma - och att jag får väl ändå stoppa tillbaka dem i påskpyntslådan till kvällen när nu påsklovet ändock är slut och för att inte utmana ödet allt för länge.

Nu är de inte kvar längre ... kycklingarna.

 Det måste varit någon som läst mina tankar eller sett mig le mot de små lila, gula och vita fjäderfäna och anat något ...

Nu är de borta - inga spår efter dem eller någon annan ... förmodligen har de flugit upp till himlen - bokstavligt, eller kanske obokstavligt.

 Jo för vi har sett ett spår, en fjäder som låg i soffan - likt ett tecken ifrån skyn !