I jakten på den perfekta bilden på hundarna fortsätter jag ta kort på dem samt lägga in -  här i bloggen,  och där - på vår hemsida , där det är tänkt att det mer seriösa skall finnas ...

När jag knäppt den perfekta bilden med stort "P" - då -  ja då ...hm ... vad händer då, tro ...

Hur vet jag att den är perfekt egentligen ?

Vad är det som kommer göra den perfekt ?

Är det motivet som kommer vara det avgörande eller bakgrunden eller tillfället eller blicken eller ...

Jag fortsätter väl ett tag till i mitt letande och fotande - helt enkelt ;-)

Kanske märker jag när den kommer ... eller,  tänk om jag inte gör det ?

Vad händer då ?

Kanske fortsätter jag utan att veta att den ultimata bilden redan har varit i mitt ivriga sökande ...

Skall jag helt enkelt be Er säga till " att nu, nu Anna är bilden här, "the bild" "the Picture" ?

näää,... jag vet inte om jag vågar höra det om jag ens vill veta det - vad skulle jag då göra ...

dags för frukost !

En bra plats att se dem som råkar gå förbi utanför är på köksbordet. Elsa och Balto brukar sätta tassarna på fönsterbrädan för att titta ut, men Dino och Dorinda måste ha något att stå på för att kunna se  - tillexempel ett bord.

De är väldigt synkade som synes och står oftast på nästan samma sätt, tätt tätt bredvid varandra. Om den ena går iväg följer den andra efter...

 Lättade av att ha lyckats "skrämma bort" de oinbjudna passar det bra att kivas lite ...

Sportlov och fortfarande snö. Idag fick hundarna vara utan jackorna till deras stora förvåning ( men det var ju faktiskt plussgrader ) och när den största hutterchocken lagt sig började de återupptäcka sin rörelsefrihet och sporta runt för att hålla värmen  och hade faktiskt riktigt kul - alla utom Elsa som är skendräktig som vanligt höll jag på att säga - men det känns så med henne ibland faktiskt. Hon går helt in i modersrollen och är totalt uppslukad av sina osynliga valpar. Att hon kommer bli en god mor när/ om hon nångång får riktiga små bebisar råder det ingen tvekan om iallafall ...

Allt medan Elsa efter den obligatoriska timmespromenaden ( osynliga valpar eller ej ) pustar ut i "valpsängen" ...

 Det finns olika sätt att visa hur utsvulten och hungrig man är -

"ett plötsligt uppdykande huvud alà Italienare"

eller " lägga huvudet på bordet och se ut som en tallrik"

eller ett mer väluppfostrat

 "sitta utan att ens blivit tillsagd"

eller kanske "stå fint" kan hjälpa ?

Igår lyckades Elsa ( som numera är ständigt utsvulten eftersom hon har osynliga valpar att sköta om ) tillochmed blåsa upp en stor såpbubbla som sakta pös upp likt en ballong i ena mungipan när hon kände doften av pannkakor ... givetvis fick hon såklart en egen. Jag menar - kan man utföra en sådan grodliknande egenskap så måste det ju belönas ... ;-)

"Undra om de är lika goda som de ser ut" ?

Elsa är säker på att alla som kommer hit håller henne varmt om hjärtat -  lika mycket som hon gör - då hennes kärlekshjärta är väldigt töjbart ...

Idag på alla hjärtansdag kommer flickornas ( och hundarnas )  käraste farmor och faster hit.  De håller av Elsa och vet att hon är lika snäll och kärvänlig som hon verkar.  Farfar däremot,  ställer sig mycket tveksam till hennes hjärtliga inviter. Ju älskligare hon blir och ju mer hon visar att hennes hjärta rymmer måånga - desto avigare blir han.

En hund, stor som en dinosaurie och dessutom benig, som gör allt för att krypa upp i famnen eller lägga sin kind mot hans kind, som blundar och skrattar - har säkert någon baktanke till det hela ...

Men jag vet, att hundarnas kärlek är kärlek -  riktig kärlek.

De vill verkligen bekräfta oss människor, acceptera oss för dem vi är och är beredda att göra allt för att vi skall öppna våra sinnen så de skall kunna förstå oss ... //

Många många varma hjärtan till Er alla !

För er utmanade som inte hann läsa hur den gick till i "bloggen som försvann" så kommer den här;

"Gå till Dina Bilder på datorn, öppna den 6:e mappen, ta den 6:e bilden, skriv något om den och utmana sedan 6 personer"

Min bild blev den här, från sommarens vinthundsutställning i Lövudden. Det är Dino och Dorindas delägare Malin, kennel Rashikas som försöker få alla att titta åt samma håll så att jag kan föreviga dem på samma bild. Ståendes på fyra ben är Dino ( Rashikas Damiano ) bredvid sin halvsyster Tarzan ( Ch. Py`s Hestia ) Dansandes på två ben är Dorinda ( Py`s Isadora )  bredvid sin pappa Indi ( Ch. Sobers Indigo ) Det var en underbart härlig helg och jag längtar redan till sommarens vinthundsutställningshelg !