Nu är humlesäsongen inledd !

Det betyder med andra ord att Elsa jagar och fångar nästintill varje humla som oskyldigt råkar korsa hennes väg. Humlorna släpps ganska fort, medan hon ivrigt snaskar samtidigt som hon spottar och fräser för att sedan fortsätta som om ingenting hänt ! Mycket mycket märkligt tycker jag. Ja inte att hon jagar efter dem, men att hon upprepar det flera gånger efter varandra, till synes helt oberörd över att de bränns ! Eller gör de inte det ?

Är de så goda att det eventuella sticket inte spelar någon roll ?

Eller kan det vara nektaren eller pollen på humlorna som hon vill ha ?

Jag säger åt henne varje gång, men det bryr hon sig inte alls om - humleberoendet är totalt !

Är det någon som har någon teori, eller som kan stilla min oro att det inte är farligt när/om hon skulle bli stungen av en humla i munnen eller på tungan ?  Eller någon som har ett avvänjningstips då inte ens den svidande, brännande eftersmaken tycks ha avskräckande effekt ?

En bild från förra sommaren när Elsa står på vakt vid blåklockorna där det ( o )lyckligtvis vimlar av humlor ...

För ett år sedan idag åkte vi på en överraskningsresa med flickorna till Eskilstuna !

Där möttes de av detta !

Liten Py`s Isadora endast 8 veckor tillsammans med undersköna mamman CH. Py`s Pelopia och uppfödare Micke !

Här håller Tyra henne för första gången och förstår fortfarande inte att det är sant - att denna lilla guldklimp skall få följa med oss hem ...

Ett år har redan gått men på ett sätt känns det som jättelänge sedan vi var där och hämtade hem henne ... Dorinda har en enorm personlighet och fyller varje sekund med kärlek, så tiden tillsammans med henne är som "alltid".

Signe och Dorinda bekantar sig med varandra hemma på gården.

Micke, du fattar nog fortfarande inte hur lycklig och glad jag är för Dorinda - den glädjen kan man bara uppleva tillsammans med henne !

Tusentusen tack !

Några bilder från idag !

I väntan på att dagen skall börja "på riktigt", ligger de alla i soffan och lapar i sig solstrålarna. balto placerar sig högst upp för att hålla koll ut genom fönstret ifall något spännande händer !

Efter morgonrundan vill ingen gå in. Elsa lägger sig på gröna mattan,  Balto håller vakten.

Dino och Dorinda slappar i varsin solstol.

Bättre med en matta ute att ligga på, än alla dessa filtar och täcken som bara yr runt ... ;-)

Liten puss i örat

Sen lite lek

Elsa kommer som vanligt på att det är dags att gräva lite !

- Äh men du, räcker det inte nu så vi kan leka lite istället ?

Djupare och djupare ! Man kan ju komma hur långt som helst ju ! 

Balto försöker komma på nån smart ide att locka med ! 

gräva gräva gräva  

- Åh är du inte färdig snart ! 

Jag låtsas gå iväg så kanske hon slutar ...

Jösses vad djupt det blir !

Okej nu är jag färdig för ett tag iallafall... vad var det du ville  ? 

tillhör inte min starka sida ... eller jag vill planera, men det förvandlas oftast till önskningar och längtan istället.

Men en utställning är iallafall inplanerad inom den närmaste framtiden !

Vi skall åka ner till de södra breddgraderna på husses födelsedag den 17 maj !

Då firar vi även Elsa&Balto,  "norrmän" som de är !

Och som av en händelse ( eller planering ;-) ?  är det även en utställning alldeles i närheten !

Men nej, födelsedagsresan går inte till södra Europa - till ett varmt och främmande land och särskilt hemlig blir den väl inte heller ...

Vi skall åka till Skåne ! Ner till mina farföräldrars lilla hus från "förritiden", alldeles vid det oändliga havet, nedanför Kullaberg det vackra ...

Utställningen är i Hässleholm, det blir vår första för i år ! ( ja jag vet Tyra, du vill åka åtminstone varannan helg som "de proffsiga"  gör, men vi skaa ! Kanske inte så ofta men i juli iallafall - på alla specialer)

Dino och Dorinda är anmälda, medan Balto och Elsa skall få lyxa på världens bästa hundpensionat  hos rara vänner ! 

Dorinda tycker fortfarande att det är lite av ett party då utställningskopplet kläs på och älskar att visa upp sig, medan Dino helst av allt vill fly då han minns en otäck domare som var alltför hårdhänt...

 Så vi får väl se hur han kommer reagera -   leka papegoja på min axel eller vara så trött efter resan att han inte orkar bli rädd ...

Jag har inga förhoppningar om att det kommer gå något vidare bra för någon av dem. Men jag kunde ju inte låta chansen bara rinna ur händerna då det faktiskt är en utställning i närheten nu när vi ändå skall åka bort ! ( kanske tur att den inte är på husses egna dag, vet inte om han skulle haft en sådan enorm längtan efter att få fira jämna år bland massa hundar.  Där har vi delade uppfattningar, han och jag - jag skulle inte kunna fira min födelsedag med bättre sällskap :-)) )

Dessutom skall vi ju få sällskap av världens bästa Malin och några av hennes små !

eller enligt honom - ( ja för det är en han ) en fjäder i hatten,  

har blivit synlig ...

För er som undrar vad jag babblar om,  så är det nu helt klart vart de små fjäderbeklädda ullgullduniga påskkycklingarna for sin kos som jag undrade över i ett tidigare inlägg ...

En vackert rosafärgad fjäder var synlig i all sin glans tillsammans med "annat". Det var inget som varken han ( som börjar på "B" ) eller jag tyckte var så vidare bra, eller ja, bra att den kom fram men som Emilia påpekade, säkert svårsmält.

Operation "sparrisätning" är både inledd och avslutad med ett av allt att döma fullgott resultat !

Mysteriet är således löst !

Nu är vår älskade lilleman Dino - Rashikas Damiano - tre år !

På Dorindas ettårsdag så inleddes ytterligare en tradition - ( förutom den "gamla sedvänjan" att den som fyller år får bestämma vägen på promenaden ) -  att bli förevigad i lejonfotöljen på födelsedagarna.

Dottern Signe undrade om hon också skall fotograferas i den när hon fyller sex år ...

Jag är så lycklig och stolt över Malins och min lille Dino. Han var mycket efterlängtad när han äntligen föddes ... En snällare, älskligare, gladare, tåligare och mer humoristisk hund finns inte - Dino är mitt lilla hjärta !

När han skulle få bestämma födelsedagsvägen följde han enbart alla löptikars goda doftmarkeringar ... han skulle nog ha kunnat fortsätta gå ännu om inte Tyra lyckats styra honom tillbaka ;-)

Fler tre- års foton finns på hemsidan !

I morse stod alla påskkycklingar så fint på köksbordet fortfarande helt orörda efter hela påsken. Jag minns att jag tänkte för mig själv att det måste vara något av ett rekord här i vårt hem att något luddigtgulligt och "förbjudet att äta eller provstoppa i munnen"  faktiskt fått stå kvar - med alla dessa stormunnade klätterkunniga fyrbeningar här hemma - och att jag får väl ändå stoppa tillbaka dem i påskpyntslådan till kvällen när nu påsklovet ändock är slut och för att inte utmana ödet allt för länge.

Nu är de inte kvar längre ... kycklingarna.

 Det måste varit någon som läst mina tankar eller sett mig le mot de små lila, gula och vita fjäderfäna och anat något ...

Nu är de borta - inga spår efter dem eller någon annan ... förmodligen har de flugit upp till himlen - bokstavligt, eller kanske obokstavligt.

 Jo för vi har sett ett spår, en fjäder som låg i soffan - likt ett tecken ifrån skyn !

Idag har vi varken åkt till något spökslott eller balanserat vid havet och inget är planerat heller. Häcken är klippt och likaså hundarnas klor. Dörren är öppen och hundarna och nyvakna humlor flyger in och ut.

Att värma öronen är viktigt, är de varma är hela kroppen varm !

Dino kan konsten att njuta ;-)

Dorinda fortsätter på sin barkbit. 

Tar en paus och kollar på "Sloughiteve" !

Den tvehövdade draken kan se åt alla håll samtidigt och varnar när så behövs !